Kanske har du nyss kommit tillbaka från semestern och känner redan när du kliver in på jobbet att du inte är redo och utvilad? Kanske är du orolig över att det är din tur att inte orka...
Frågan om hur lång tid det tar att komma igen efter en utmattningsperiod får jag ofta. Mitt svar är:
När den som drabbats av en s k utmattningsdepression ställer frågan så, då vet jag en sak: hen har för bråttom. Igen.
Man kan inte mäta sådana saker som ork, mental styrka och existensförmåga på något annat sätt än med en subjektiv mätning där måttstocken alltid är den som drabbats.
Generellt kan jag säga att efter en period av utmattning tar det lång tid att återhämta sig och det är viktigt att ha i minnet att ge sig själv tid och möjlighet att känna att det är "normalt". Och "tillbaka" till det kaos som orsakade utmattningen vill väl ingen gå frivilligt.
Man blir ju lite bräckligare eller kanske lite mer känslig, men det är väl också det som är meningen att vi ska lära oss vara? Att vi ska finstämma instrumentet inom oss som säger ”där går din gräns, min vän” i tid.
Man brukar säga om mindfulness, som är ett bra instrument när man känner sig utmattad, att "det handlar inte primärt om att känna sig bättre utan om att bli bättre på att känna".
Känslor av sorg kan också komma av att vi behöver säga farväl till något som vi varit vana vid, men som kanske tärt oss. Paradoxalt nog.
Många övningar som vi gör i mina grupper griper djupt. Jag tänker att när de gör det så är man redo för dem, man är öppen för lärdomen i dem och klarar av att möta dem. Man kan uppleva en identitetslöshet och det kan kännas skrämmande. Då är det viktigt att grupphandledaren är välutbildad att kunna erbjuda stöd för att du ska kunna ta hand om de känslorna på ett bra sätt.
Vad händer om du accepterar att det är så just när det händer, att meddelandet kanske är att du ska gå varsamt fram med dig och att du uppmärksammar det och agerar utifrån det?