Return to site

Ibland blir det för inrutigt

Kan jag göra livet mer uppmjuknat?

Så vart det nyår och så summerar jag åter året som gått. Har inte haft jättemycket att klaga på trots flera grynnor och grundstötningar som man måste sortera in under kategorin ”sånt som händer”.

Det jag själv kan påverka är ju otroligt mycket mer spännande än att spekulera i det som varit.

Min intention för kommande år blir att leva mer som den jag verkligen är; inte utifrån klyschor, pekpinnar och Politiskt-Korrekt-restriktioner. Jag vill ha mera sköj och spontanitet, lite mindre eftertänksamhet faktiskt. Jag har blivit alldeles för försiktig, tycker jag själv; vad gör det om jag trampar i klaveret emellanåt? Det är ju det vi gör, vi människor.
Jag ska återta mig själv. Vad? Jag ska förklara snart. För så här blir 2016 om jag får ha hälsan: Mer dans, kanske börja skejta igen, jympa på Friskis & Svettis igen (kanske leda pass igen?) och...spela teater igen? Börja teckna igen?

Igen??!!!

Jag började fundera på det när min vän, Klas Hjertberg, skickade över sin dokumentärfilm "Inte helt 100" som följer två vänner som skejtat tillsammans i 35 år. Idag är de runt 50 och livet har fortgått, men de har aldrig släppt passionen för att kasta sig ut i en skateramp. Du kan hyra filmen här om du vill inspireras. Jag lovar att du inte behöver ha varit i närheten av en skateboard för att få upp känslan för det där med att göra det som känns roligt och viktigt i livet...

Jag tycker att jag de senaste åren tappat bort en stor del lekfullhet (men jag tillät mig själv att ordleka i rubriken...).Skit samma om det blir fel ibland när jag uttalar mig eller gör saker. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?

Jag har fått ganska så nog av att vakta på mitt uppförande :-) och jag vill gärna plocka upp det där som jag tappade, det där framför ”igen”. För det var roligt och gav energi och utmanade trygghetszonerna och fick mig att skratta och gråta i en salig blandning. Leva!